- Vi är ju goda vänner sedan många år men på sistone är det inte lika roligt att träffas längre. Min kompis har förändrats. Hon har blivit så självupptagen, gnäller på små saker och oväsentligheter. Hon verkar ha släppt taget på något sätt… 

- Min väninna, som jag gått genom vått och torrt tillsammans med, pratar bara om sina krämpor numera. Hon är inte intresserad av sådant jag vill diskutera, jag når inte fram till henne längre … 

- Jag undrar vad som hänt med min gamle vän och kollega. Han snackar bara om landet och sina aktieplaceringar. Det är inte längre som förr då vi hade många gemensamma intressen. Kan det vara pensioneringen? 

Så har det låtit i mail och samtal. 

”Så länge de vänner lever med vilka vi en gång var unga, märker vi inte att vi åldras. En levande vänskap är ett evigt nu – allt står stilla, åren går, men när vi möts på nytt är det bara som om vi fortsatte ett samtal från i går” skriver filosofiprofessorn Hans Ruin i boken Den mångtydiga människan. 

Ja, det är underbart. Vänskap tillhör livets dyrbaraste gåvor som vi ska värna om, inte minst när vi blir äldre. Vad är kittet i vänskapen? Jag tror det är ömsesidigheten och nyfikenheten, ett uppriktigt och ärligt intresse för den andre, där inte den ena är "behållaren" för den andres behov.

När livssituationen förändras kan dock även vänskapen påverkas. Pensionering, ekonomin, familjen, sjukdomar men även aktiva val kan göra att vi ändrar fokus och intressen. ”Världen” krymper och kontaktytorna minskar. Det händer inte så mycket i livet som kretsar kring den egna lilla världen, vardagen, tidningen och TVn. Hur ska man då hävda sig? Vännen har kanske svårt att finna sig tillrätta som pensionär eller också är det tvärtom, du är kvar i gamla tider och vännen har nya intressen och kontakter.Vi ser förändringar hos andra men inte hos oss själva. Ögonen ser allt utom sig själva.

Det kan vara svårt att prata om. Att gå ”rakt på sak” uppfattas lätt som kritik. 

Vad kan man göra?

Här gäller den gamla sanningen, att börja med sig själv: reflektera självkritiskt över hur du beter dig. Lyssnar du på den andre eller pratar du om egna behov och intressen. Ställer du nyfikna och utvecklande frågor? Sådana frågor börjar med ”hur...” ,”på vilket sätt...” och ”vad anser du om...” istället för ”varför”

Sedan kan du kanske ta upp något som ”jag tycker det var längesedan vi gjorde något trevligt tillsammans, hur ser du på det? Vad skulle du ha lust att…     

Om stämningen känns bra kan du säga ”hur trivs du med livet numera? Vi brukar ju prata om allt som är viktigt. Jag har undrat om du är ledsen för något eller …Är det något jag kan göra?   

Mitt bästa personliga tips: Jag har kommit överens med en nära vän att vi gör varandra uppmärksamma på den andres negativa förändringar i sättet att umgås.  

”Vänskap är för mig att våga möta en annan människa utan att förställa sig, utan att inta en försvarsställning. Varje möte är en bekräftelse, ett ögonblick av lycka, av stark livsintensitet. Att mötas är att vandra en bit med en annan människa och upptäcka nya sidor hos sig själv.”skriver den italienska sociologen Francesco Alberoni och vackrare kan man kanske inte uttrycka vänskapens innersta väsen. 

Det kan vara så att ni kommit till vägs ände med er gemensamma vandring. Då gäller det att acceptera och vara tacksam för att ha fått vandra en bit tillsammans. 

Berätta om dina erfarenheter! Vad innebär vänskap för dig?