Hur hade livet gestaltat sig om jag inte hade träffat ML den där underbara kvällen på sommaren…

Varför tog jag inte det där spännande jobbet,av rädsla för att misslyckas eller…

Tänk om jag inte hade gjort den där resan då allting hände … 

Livets vändpunkter - smärtpunkter eller ljuspunkter? Det är först efteråt vi förstår betydelsen av händelser och möten i våra liv. Vi kan inte vrida klockan tillbaka men visst funderar vi ibland på varför det blev som det blev. Vad var det som styrde våra val och beslut i livet, var det slumpen, väl genomtänkta förnuftiga överväganden, var det någon annan som styrde och ställde? Inte minst nu när många av oss kommer att lyssna på Sommar i P1 och ta del av människors livsöden kan våra egna liv passerar som en film i vårt inre. 

Jag läste nyligen en bok som satte igång mina tankar ”Nattåget till Lissabon” bestsellern av Pascal Mercier, översatt till 32 språk men ännu inte till svenska, tyvärr.

Huvudpersonen, en omtyckt gymnasielärare, 60+, som undervisar i klassiska språk, en skicklig pedagog som lyckas levandegöra de ”döda” språken latin, grekiska och hebreiska, frånskild med inrutat liv råkar läsa några rader av en helt okänd portugisisk författare som verkar vara skrivna direkt för honom:

”Tänk om det är så att vi lever bara en liten del av det som finns inom oss - vad händer med resten?”.

Läraren packar en väska, låser sin lägenhet och tar tåget till Lissabon för att söka upp den okände författaren som visade sig ha gått ur tiden för längesen. Men läraren följer spåren han lämnat i möten med människor han mötte och platser han vistades på, rekonstruerar och lever sig in i den främmande mannens liv och gör samtidigt en fantastisk resa i sitt eget liv. Han skaffar sig nya glasögon och plötsligt blir omvärlden mycket tydligare, får en ny skärpa - i både fysisk och metaforisk bemärkelse.

Läraren sätter sig in i portugisens tankevärld och identifierar sig med hans anteckningar som ”tänk om jag än en gång skulle kunna stå vid den punkten i mitt liv där ännu ingenting är bestämt och jag kunde välja en helt annan riktning i mitt liv, tänk att än en gång kunna sitta på den varma mossan på skoltrappan med mössan i handen… "

Vilket äventyr, så modigt av läraren att våga sig ut i världen och utsätta sig för det okända, tänker jag, fortfarande helt inne i denna underbara och märkliga resa. Men - egentligen gjorde han ju aldrig denna resa på riktigt.  Det är ju bara författaren Merciers egen fantasiresa som han lockar oss läsare med på.

Men tänk om man kan se det som en förövning eller förberedelse för en egen resa?

Tänk om man inte alls behöva resa på riktigt, i fantasin är allt möjligt, där sätts inga gränser.