P O Enquist har kommit ut med ännu en bok ”Liknelseboken” där han går tillbaka i sitt liv för att ”fylla luckorna” med det som inte berättats om. Jag ser i hans ögon hur bilderna av händelserna i hans liv tar gestalt under samtalet med Jessica Gedin i Babel och hör hans eftertänksamma röst tala om önskan att förstå sammanhangen, nyfikenheten att undersöka betydelsefulla händelser i livet, hur man blev den man är eller som P.O. uttrycker det ” hur man förvaltat sitt pund”.

Även Therése Söderlind, en annan norrländsk berättare som var gäst i Babel talade om behovet och intresset för att förstå varifrån vi kommer, vilket ledde henne till att gå tillbaka till 1600-talets häxbränningar i hennes hemtrakter som skildras i romanen ”Vägen mot Bålberget”.

Ja, är det inte en synnerligen spännande uppgift att betänka våra liv när det börjar bli sent i livet även om vi inte är lika brillianta berättare som den långe mannen från Hjoggbjöle. Vi har alla våra livsberättelser och nog är det sant som Kierkegaard säger ”Livet kan bara förstås  bakifrån men det måste levas framifrån.”

Inte visste den femtonåriga flickan i skolbänken (som var jag) att den karismatiska läraren som öppnade litteraturens och teaterns värld för mig skulle påverka hela mitt liv. Eller hur den skräckinjagande matteläraren väckte rebellen i mig och gav mod att säga ifrån. Det var en viktig lärdom. Möten med människor och händelser påverkar livsval och beslut på gott och ont men det förstod man ju inte då när det begav sig och man var fullt upptagen med vuxenblivandet. Så många förväntningar skulle infrias, drömmar skulle uppfyllas eller inte uppfyllas och först nu i backspegeln ser man att det kanske var bra att drömmarna gick i kras och förväntningarna från dåtiden tog en annan riktning. 

Så packa upp din ryggsäck av minnen och se vad som finns där av vägval, möten, erfarenheter, styrkor och svagheter, kunskap och förmågor. Och tänk på att minnena är våra alldeles egna subjektiva upplevelser, inte objektiva sanningsvitten som berättar hur det verkligen var. Det förstår vi när andra som vi delar gemensamma upplevelser med har glömt det som vi själva minns så tydligt eller tvärtom, vi kommer inte ihåg händelser som verkligen ägt rum. Det ger inspiration för samtal och reflektioner med människor som var med även om det nog inte går upp mot lyckan att personer som stått oss nära en gång i tiden minns händelserna om det som var en gång på samma sätt som vi själva. 

Skriv ned din berättelse för dina barnbarn eller bara för dig själv. Att skriva innebär att tilltala sig själv. Det handlar om att arbeta med sin identitet. Vi minns, tänker efter och skapar vår självbild. Du kommer att göra spännande upptäckter, tro mig. 

Och vad kan du göra med allt detta? Tänk om du upptäcker att ditt liv har krympt, att du lever bara en liten del av det som finns inom dig och kan levas och upplevas? Går det att förändra? 

”Skäms inte för att du är människa, var stolt!

Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.

Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

Tomas Tranströmer