Första dan på jobbet - det är bra längesen, tänker du som läser detta. Men nu är det inte fråga om din första dag utan barnbarnets som jag hade glädjen av att vara med på. Ronja, 11 år, går i femman och var på en dags PRAO på ”anhörig eller bekants arbetsplats.” Arbetsplatsen var barnrättighetsorganisationen PLAN, där jag arbetar som volontär. Ronja, hennes bror Rasmus och jag har ett fadderbarn i Kenya tillsammans så det var en begriplig verksamhet för Ronja, mäkta stolt över att kunna utföra ”riktiga” arbetsuppgifter som hon förstod vitsen med.

Plötsligt blev jag varse en ny tänkbar roll för mig i barnbarnens framtid – arbetslivet! Hur då? 

Tänk dig: Du har varit delaktig i barnbarnens liv sen de var små och sett deras personlighet utvecklas. Du har suttit barnvakt, glatt dig åt när de lärt sig gå, prata, simma och cykla. Du har hämtat från dagis och hälsats med ett stort leende. Du har köpt glass och varit ”världens bästa” mor/farmor eller mor/farfar. Du har läst sagor, allt från de underbara Astrid Lindgren- Gunnel Linde- Maria Gripe-böckerna till Lådbilstävlingen och Spiderman. Du har hämtat från skolan och hjälpt till med läxorna, bakat pepparkakor, lagat älsklingsmaten. Ni har gått på film, teater, konserter och museer tillsammans, hållit hårt i den lilla handen i trafiken på stan och sedan?

Plötsligt upptäcker du att din sprudlande lilla älskling med tandgluggarna har förvandlats till en ranglig, trulig och fåordig person som är uppslukad av sin Iphone, kompisarna och sporten.

Vart tog tiden vägen och finns det någon plats för ”världens bästa…” tänker du sorgset? 

Snart är det dags för Prao,gymnasieval, praktikplatser, sommarjobb. Barnbarnet börjar sakta men säkert skönja ett liv utanför skolan. Då kommer Du in med en ny roll. Du vet mycket om arbetslivet även om det har förändrats en hel del sedan din aktiva tid där och du ska självklart inte hålla långa utläggningar om ”hur det är” eller borde vara.

Du tycker kanske att de unga inte är så intresserade av vad vi äldre har att säga. Aldrig tidigare har den unga generationen och de äldre levt i så olika världar som nu. Det finns få naturliga mötesplatser mellan generationerna. Bli en brobyggare genom att lyssna och ställa frågor kring det som rör sig i barnbarnets värld. Försök att bli delaktig i deras värld, kanske genom att be om hjälp med datorn eller mobilen.

Följ med och visa intresse för barnens skolgång och vikten av att lära sig och tänka själva. Många har drömmar om vad de vill bli, andra är mer vilsna eller tom pessimistiska inför framtiden. Bidra till en positiv bild av framtiden genom att visa på allt som kan förbättras och utvecklas i omvärlden.

Hur ska man veta vem man är innerst inne, hur ska man bli medveten om sina talanger? Betygen säger den del men vi utvecklas olika och det finns möjligheter som inte syns i vardagen och kamratgänget. Den som aldrig har fiskat eller varit på operan vet ju inte om det bor en fiskare eller en operasångare inom en. Så hjälp till att vidga synfältet.

Hjälp barnen att komma i kontakt med arbetslivet. Det kan ske genom att intervju vuxna kring deras jobb, vilken utbildning och kompetens som krävs där. Ställ själv upp på intervjuer.

Våga prata om hur man ska bete sig på en arbetsplats där det finns människor som är helt annorlunda än barnets kompisar. Prata om vad man kan lära sig även om arbetsplatsen man har hamnat på är långt ifrån ”drömjobbet”. Hur ska ungdomar förstå att det kan ställas krav och förväntningar som är annorlunda än skolans? Med ett nyfiket och öppet förhållningssätt kommer man långt. 

Tänk om man kunde få tillstånd en sorts samtalspartner-verksamhet i skolan där kloka mor/farföräldrar ställer upp för samtal med elever kring deras funderingar om livets stora och små frågor, om arbetslivets villkor, vad de vill syssla med och vad som är verkligt viktigt. 

Du som vill läsa mer om detta tema kan läsa här på hemsidan http://laritid.dinstudio.se under fliken Mor-och farföräldrar . Självfallet är du välkommen att maila dina egna tankar och funderingar till mig a.messel@telia.com