Utan förvarningar, utan att säga upp sig slocknade han, för det var väl en han, en riktig trotjänare. Jag fick panik direkt. Hur skulle jag betala räkningar, deklarera, beställa biljetter? Inte ens ett vattengympapass kunde jag boka utan E-legitimationen. Alla viktiga mail och e-postadresser försvann, många bilder, dokument och manuset som jag precis hade skrivit klart men inte hunnit kopiera till backup.

Den nya datorn som jag med hjälp av goda vännen installerade är ett Monster som slukar min tid.  Jag har nästan 25 års datorvana men känner mig som idiot. Jag gillar datorer, är fascinerad av alla möjligheter till kommunikation, bildhantering, infomations- och  kunskapssökning. Minns den statliga utredning för många år sedan som kallades ” IT ger vingar åt människors förmåga.” Jag har själv utvecklat interaktiva verktyg för människors utveckling som handlar om att ta makten över sin tid, att kommunicera effektivt och att utveckla sin kompetens. Det är program  där du som användare styr och bestämmer. Jag driver ”coach online” tillsammans med Veteranen.

Detta måste vara Microsofts sämsta skapelse (windows 8.1), en hybrid mellan etablerade funktioner med rullmenyer, tydliga tecken och ikoner, surfplattan och smarta telefonen där det ständigt dyker upp saker så fort man råkar nudda skärmen någonstans. Jag förväntas ständigt uppdatera saker, installera nya obegripligheter som jag inte vill ha och tar tid från det jag vill göra. Datorns program ska serva mig istället för tvärtom. Det är jag som bestämmer över datorn eller hur? Någonstans berättar datorn för mig hur jag kan öka min e-postupplevelser, jag skulle vilja berätta för datorn att min upplevelse styrs av innehållet i mailet och inget annat.

Bilderna som jag har lyckats lägga in rullar som en ständig film på skärmen och jag kan inte stänga av det. ”Det är väl roligt, tänk på allt du kan göra samtidigt, ha flera skärmar uppe, du får ju ut jättemycket…”, svarar den entusiastiska säljaren på min fråga och trollar fram appar( =applikationer) om allt mellan himmel och jord.

Det är just detta jag inte vill, detta ständigt pågående klickande och flimrande budskap. Jag vill koncentrera mig på det jag ska och vill göra och där är jag i gott sällskap med hjärnforskningen som visar att vi läser slarvigt, blir dummare av att ständigt vara tillgängliga för vem som helst och vad som helst.

Nyligen läste jag i tidskriften Doktorn (1/2014) om en undersökning från Sahlgrenska akademien där man hade gått igenom ett stort antal artiklar i medier och sökt efter nyckelord som vi associerar med begreppet ”lycka”. Det visade sig vara ord om relationer som vi, oss, egennamn, mormor och inte sådana om pengar och prylar som Iphone, miljoner, pengar.

Nå, tänker du som läst ända hit och kanske känner igen dig, det är kanske bättre att vara avkopplat än uppkopplat. Är det så smart att vara beroende av tekniken? Borde vi inte skaffa oss ett mer distanserad förhållningssätt? Samhällsinstitutionerna borde ta sig en tankeställare. Jag tänker på Goethes dikt om ”Trollkarlens lärling” som släppt loss en massa krafter som han inte kunde behärska.

Så, vilka slutsatser ska vi dra som individer och samhällsmedborgare? Att inte vara uppkopplad innebär att vara utesluten, skriver Frida Andersson Johansson i Veteranen 4/2014 och det är ju inget bra alternativ.

För egen del har jag bestämt mig för att se den nya monsterdatorn som träning i problemlösning och antar utmaningen att ta makten över den här datorn så den blir ett hjälpmedel för mig. Jag kommer att vara mer noggrann med säkerhetskopiering, klicka bort ännu fler störande inslag och mail och tillbringa mindre tid vid datorn. Jag kommer att söka flera vägar till oberoende och kopierar viktiga saker på papper igen men vid tanken på pengarna i madrassen blir det stop.

Det är inte datorn utan jag själv som äger min tid.

Glad Påsk.