Att växa och lära hela livet ...

är bloggen för dig som vill söka stöd och inspiration för att skapa ny mening i ditt liv när du går i pension!

Här kommer du att få läsa inlägg av olika slag och förhoppningsvis många intressanta kommentarer att fundera vidare kring.

  • Tankeväckare

  • Reflektioner

  • Provokationer

  • Inspirationer

Replik till "Utskuffad ur gemenskapen" eller

"Visdom inget säkert ålderstecken"

2015-08-16

 

Hej!

Tack för artikeln i Veteranen nr 5.  Jag tror att många känner igen sig i den. Jag visade den för en väninna, som fortfarande arbetar, men som undrar ibland vad hon gör hemma hos barn och barnbarn. Hon tog en kopia av sidan. Behöver läsa den lite då och då, sa hon. Annars är det lätt att glömma varför det är som det är.

Jag tycker också den var väldigt bra och vill bli påmind lite då och då. Vi äldre måste inse att vi ska leva våra liv själva och inte hänga upp det på barn och barnbarn.

Jag undrar ändå varför det är så svårt för många av oss att inse det, är det enbart personlighetsbetingat? Jag vill ogärna skylla på samhällsattityder men undrar ändå…

Ulla, Inger m fl

 

Tack Ulla, Inger och många andra för era brev och mail. Jag blev glad för all positiv respons. Där träffades tydligen många ömmande tår.

Jag har också undrat precis som ni varför det är så svårt att ”leva sitt eget liv” och kommit fram till att det nog finns många skäl till det. Den svåraste och sorgligaste orsaken är kanske den att man aldrig tidigare ”levt det egna livet” eller gjort egna val.  Det är föräldrarna under uppväxten, konventioner, traditioner och slumpen som avgjort vilka som blev våra vänner, partner eller yrken och sedan har det rullat på i livet fylld av plikter. Då kan det inte bara kännas mycket ovant utan också ångestfyllt att plötsligt i en ny livssituation stå inför frågan ”hur vill jag ha det i livet nu” och ”vem är jag egentligen”.

Jag lyssnade under sommaren på ett ”Vetandets värld” i P1, där professorn i psykologi och socialmedicin Ursula Staudinger berättade om sin forskning kring ”vishet” som tyvärr inte självklart kommer med åldern. Det handlar om att en person kan se både till den enskildes bästa och samhället utanför samt klara att hantera osäkerhet och förändringar i livet. Ofta måste man ta ställning till saker som sen inte blir som man har trott. Man kan vara klok mot andra men inte till sig själv för att psyket fungerar skyddande. Vi undviker svåra känslor och misslyckanden vilket hindrar oss då att få djupare insikter om oss själva. 

Det gäller att lyssna och ställa kloka frågor om livet till sig själv, vara öppen för nya saker, riskera något och korrigera sig om tidigare insikter om livet och världen inte stämmer längre.

Tyvärr tappar många den förmågan i medelåldern och samhället är ännu inte konstruerat för att skapa lärandet för och under hela livet.

Så låt oss hjälpas åt och ställa viktiga frågor till oss själva:

Du kan reflektera över

  • Vad har styrt viktiga beslut och vägval, som yrke, byte av jobb, val av vänner, partner, intressen?
  • Vad var slump, medvetna val?
  • Kan du se ett mönster? Finns där situationer eller händelser du gärna vill ompröva och idéer/ planer som väntar på att förverkligas?

Vägen skapas när man går den!

Antal kommentarer: 0

Namn: E-postadress: Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)