Förra inlägget "Bäst före även i föreningen" var tydligen ett ämne som många kände igen sig i - både sig själva eller "de andra" i föreningen. Sällan har så många i min bekantskapskrets spontant kommenterat inlägget. Även till tidskriften Senioren kom två kommentarer som finns införda här på bloggen, se nedan. Det spelar ingen roll om man är aktiv i bostadsrättsföreningen, politiska-. eller intresseförening av olika slag, erfarenheterna är liknande. Men varför håller vi på, varför avgår vi inte - det måste ju gå att förändra - om man vill!

Den gemensamma nämnaren i kommentarerna är alltid att "de andra" är problemet! En insändare anser att de maktfullkomliga är mobbare som ingenting biter på.

I min krönika, som var svaret på ett brev, har jag velat förklara olika tänkbara orsaker till förhållningsätt som man retar sig på och väcka förståelse för att vi alla kan behöva tillägna oss litet självinsikt och fundera på motiven för vårt engagemang. Då kan vi kanske bidra till det gemensamma arbetet på ett konstruktivt sätt.

 Visst finns det hopplösa fall som man inte når och då får man ta "sin Mats ur skolan" eller säga ifrån att man inte accepterar situationen men de flesta vill ändå väl.

En person ser valberedningen som nyckel till problemets lösning, dvs man kan själv ställa upp i valberedningen, utbilda sig och initiera förändringar.

En god vän berättade om allt det roliga hon gör i sin förening samtidigt om hon modigt säger ifrån. Konflikträdd får man inte vara, säger hon.

En föreningserfaren och mycket luttrad vän berättade om det roliga arbetet i en hembygdsförening som har fått många nya medlemmar tack vare sitt utåtriktade arbete - de har jätteroligt i styrelsen och är mycket kreativa - det syns och ger konkreta resultat. Se där!