Så roligt att du ringer just nu, jag har tänkt så mycket på dig”

 ”Jag skulle precis maila till dig och berätta om…, så märkligt att det händer nu igen” utbrister goda vännen när du ringer. 

Vi känner alla igen situationen. Vi som delar gemensamma intressen är ofta i varandras världar och tankar. Vi fortsätter samtalen även när vi inte ses. Ibland är vi inte ens medvetna om det men ofta tänker vi  ”…detta här måste jag prata med A om eller ”det här skulle B gilla ….” och just då hör B av sig!

Är det slumpen eller något okänt metafysiskt fenomen som väntar på en naturvetenskaplig upptäckt och förklaring? Åskan beror ju som bekant inte på att guden Thor svingar sin väldiga hammare som man trodde förr i tiden.

Men nog är det märkligt att saker och ting kan sammanfalla helt oväntat. Man kan läsa en bok och upptäcker där plötsligt samband med en fråga man funderat länge på och allt faller på plats eller leder vidare till nya tankar och associationer. Jag tror vi blir allt bättre på det ju äldre vi blir, kanske för att vi har så mycket ”stoff” i huvudet och ger oss tid att reflektera. 

Vi kan tänka tillbaka på våra liv och undra om det var slumpen som avgjorde att livet blev som det blev eller fanns där ett mönster som vi först efteråt upptäcker? Är våra val i olika livssituationer rationellt grundade beslut eller bara slumpen eller ödet, på gott och ont?  

Jag minns en händelse för många år sedan när jag befann mig i en mycket intensiv och  krävande arbetssituation. Just då blev jag erbjuden att medverka i en utredning gällande utveckling av en ny strategi för kompetensutveckling, en av mina hjärtefrågor. Det mest rationella svaret hade varit att avböja med hänsyn till min stora arbetsbörda men jag tackade ja och det öppnade en helt ny karriär för mig och livet tog en ny vändning.

Var det slumpen eller ödet? Jag hade all frihet i världen att avböja, tidpunkten var helt olämplig.  

Nyligen hände det igen – en vänförening, där jag är medlem sökte hjälp för medlemsservice och administration. Vad kul men inte just nu, före jul, när jag har fullt upp och hur ska jag hinna med mina övriga aktiviteter, var min första tanke.

Men – detta är ju föreningen för en av mina stora intressen – teatern. Det är ju där på Dramaten jag bestod mitt första elddop i det svenska språket. Året var 1961, jag hade varit i Sverige knappt fem månader och hade bjudits av min lärare i ”svenska för utlänningar” på Strindbergs Drottning Kristina med Inga Tidblad, dåtidens största skådespelare. Jag var så stolt att jag kunde hänga med och förstå språket. Cirkeln börjar sluta sig. 

Vad är slump, öde eller frihet, stora frågor som både filosofer och vi andra funderar på.

”Slumpen är den största av gudar… ” sa Theo Kallifatides i  sitt Sommar-program 2013 och berättade om händelser i hans liv som bekräftade tesen.

”Jag definierar öde som de mönster av begränsningar och tillgångar som bildar de givna betingelser i livet. Vårt öde kan inte utplånas men vi kan välja hur vi skall förhålla oss till det och hur vi skall förverkliga våra resurser,” skriver den amerikanska psykologen Rollo May (1909-1994) i boken "Friheten och ödet". 

Vad kan vi lära oss av det?

Ta tillvara tillfällen och möjligheter som dyker upp?

Skapa utrymme för det Nya och ompröva rutiner? 

Hur tänker du? Berätta!