Seniormässan 2015 - Jag ser resor, resor och ännu fler researrangörer bland utställarna som totalt dominerar mässhallen. De skymmer sikten för ett fåtal hälsoerbjudanden, boendealternativ och pensionärsorganisationerna. Vilken skön ny värld för oss seniorer, pensionärer eller oss mogna människor, årsrika, mappisar eller WOP ( = wealthy older people) som enligt Amelia Adamo är den nyaste termen vars sanningshalt säkert många har avvikande synpunkter på.

Visst, Amelia har alltid haft näsa för trenderna och nu när hon från scenen berättar om den tysta revolutionen som pågått under de senaste tio åren så ser man onekligen att det har hänt en hel del, utställningen på mässan bekräftar det.

Många fler 67åringar arbetar fortfarande, en av fyra driver företag. Intressena är hälsa, resor, litteratur, att plugga. Borta är tanten med smörgåstårtan som centrum i livet. Och det bästa av allt: vi känner större lycka i livet än de unga som har alltför många krav på sig trots att vi äldre fortfarande rycker in och hämtar på dagis!

Är bilden sann? Det förefaller som att mycket av det Bodil Jönsson beskrev i boken "När horisonten flyttar sig" och argumenterade för från samma scen på Seniormässan 2011 faktiskt har inträffat eller åtminstone är på god väg att hända: att vi mogna årsrika människor är aktiva personer som tar del i samhällslivet och vars erfarenheter och kunskaper tas tillvara! Eller? 

Hur stämmer bilden med personerna i Inger Alvéns nya bok "Berör mig, berör mig inte". Alvén väjer inte för sjukdom och död och åldrandets mindre behagliga sidor. Med stigande irritation läser jag om den missnöjda Gunnel som tycker synd om sig själv och väntar på att något ska hända, pösmunken och änklingen Laurence utan ett uns av självinsikt, beskäftiga Bitte för att inte tala om bortskämda egotrippade Bea. Usch, jag värjer mig och vill inte läsa vidare men - Inger Alvén har alltid ett ärende, det vet hennes läsare. Hon har absolut gehör för sådant som rör sig under ytan, alldeles oavsett rådande trender. 

Så även här, ingenting är som det ser ut som och ingenting blir som läsaren tror. Nog har vi alla träffat på Gunnel och Laurence eller tänk - om det finns en surkart eller en stroppig gubbe som bygger luftslott även inom oss själva ibland fast vi lyckas dölja det väl? Hur uppfattas vi av andra och vilka sidor visar vi utåt? Förändring är möjlig även för sådana som Gunnel och Laurence men den kan sitta långt inne för somliga.

Hemligheten är som alltid - du måste själv ta första steget.

Amelia avslutade med att citera en fransk psykolog som föreslagit att vi ska sätta in en bild på oss själva som barn i mobilen och konstatera" vilken fantastisk resa jag har gjort". 

Där möter vi Tranströmers dikt om årsringarna - att det inom oss finns alla våra åldrar som ett träd har sina årsringar. Vilken skatt av livserfarenhet. 

Nu har jag satt in en bild av mig själv i mobilen, gör det du också och tänk med Tranströmer:

"Skäms inte för att du är människa, var stolt. Inom dig öppnar sig valv bakom valv oändlig. Du blir aldrig färdig och det är som det ska."  (1989) 

Hur tänker du kring detta och hur hanterar du de objudna gäster som bor inom dig?

Maila gärna till www.veteranen.se eller till mig på a.messel@telia.com