Bild: www.plansverige.org 

”Är du inte överkvalificerad för volontärsjobbet på Plan? Det är ju mest administrativa uppgifter, är det inte tråkigt, undrar en bekant som själv söker efter någon verksamhet att engagera sig i. Jag hade just entusiastiskt beskrivit hur roligt det är att jobba på barnrättighetsorganisationen Plan Sverige.

"Tråkigt? Tvärtom, det är roligt och känns meningsfullt för mig." 

Vi volontärer medverkar till att hålla ned organisationens administrativa utgifter så pengarna kan istället användas för programverksamheten i 50 länder. Verksamheten baseras på FNs konvention för barnens rättigheter med fokus på utbildning, hälsovård och fattigdomsbekämpning.

Jag blir glad när jag i dokumenten som vi skickar till våra faddrar ser bilderna på barnen i Kenya, Ecuador eller Vietnam på väg till skolan. Jag ser glädjen och tillförsikten i deras ögon. Det är roligt att läsa om någons favoritämne  ”maths” eller om en tonårsflicka som satsar på utbildning istället för att gifta sig. Det är fantastiskt att faddrarnas engagemang har gjort detta möjligt. 

Samtidigt lär jag mig mycket om levnadsförhållandena på olika håll i världen, det skiljer sig rejält från medias ensidiga eländesrapportering.

Dessutom möter jag andra engagerade volontärer och anställda på Plan i olika åldrar och livssituationer. Under rasterna kan samtalen handla om allt från att någon har råkat tvätta mobilen i maskin (den fungerade fortfarande!) till ett bröllop på Bali för att inte tala om geten som man fått i present på en fadderresa till Ghana. 

Jag är också samtalspartner för en av Plans projektledare från Thailand som vill förkovra sig i svenska. Hon har världen som sin arbetsplats, har arbetat för FN i New York, i Afrika, Asien, Östeuropa och nu även i Sverige. Varje samtal blir till ett möte mellan den av Buddhismen präglade asiatiska tankevärld med sekulära svenska värderingar och deras konkreta uttryck i våra liv. 

Den amerikansk/israeliska professorn i medicinsk sociologi Aaron Antonovsky har studerat vad som är verkligt viktigt för människors välbefinnande och hälsa och kommit fram till att vi behöver uppleva en känsla av mening och sammanhang, dvs KASAM.

Familjen och arbetsplatsen är exempel på sådana sammanhang. När vi inte längre arbetar räcker kanske inte familjen, om vi nu har en sådan. Många vill fortsätta ha ett ”eget” engagemang, finnas i sammanhang och verksamheter utanför den närmaste kretsen. 

Likgiltigheten förminskar oss – det är livsviktigt att vara nyfiken på livet, sig själv, andra människor och omvärlden. Det gäller att leva varje dag, söka mening och sammanhang.

Det handlar om sådant du själv känner att du vill engagera dig i …det är bara du själv som sätter gränsen för din förmåga och fantasi.

Här kommer en ledtråd som kan hjälpa dig att finna fram till det som just du kan engagera dig i:

• Vad är det som får ditt hjärta att slå ett extra slag?
• Vad är det som du går igång på?  

Ge dig själv en julklapp – ett nytt engagemang! 

Vad engagerar just dig? Skriv till a-messel@telia.com och berätta!