"Andlöst gripande, lysande Malmsjö i ovanligt levande Beckett-föreställning!" Så skriver Leif Zern i sin recension av "Krapps sista band". Dramaten (DN 15.10.). Zern "tvivlar inte på att Malmsjö hade varit en lysande Krapp för tio år sedan" men är inte "säker på att det hade blivit en lika förlösande och gripande Krapp som i Karl Dunérs uppsättning i Målarsalen på Dramaten.

Marie Göranzon, aktuell med boken "Vrålstark och skiträddt"  berättade nyligen att hon var mycket bättre nu än när han var ung, vilket Ingmar Bergman hade föruspått. Hon är självklart fullt verksam på både Dramaten och Stadsteatern..

Björn Wiman skriver om Sven-Bertil Taubes (82) nya album "aldrig har han befunnit sig så nära den äkta smärtan, aldrig har han visat sådan ömhet inför livets orättvisa, aldrig har han varit så medveten om dödens närvaro i de klämtande klockorna" (DN 21.10.)

"Kulturen är ingenting utan sina veteraner" anser Jens Liljestrand i sin krönika i Expressen (8.10.) och menar att seniorernas roll som kulturbärare förtjänar mer uppmärksamhet. "I ett stressigt och sönderdigitaliserat arbetsliv är det bara de gamla som hinner läsa, studera och tänka" fortsätter han och jag undrar vilka konsekvenser det blir för ett samhälle när snart ingen orkar skriva fler än 140 tecken, än mindre tänka efter innan hen skriver. 

Är då de här exemplen bara undantag från regeln? Ingalunda, enligt modern hjärnforskning finns belägg för att åldrande hjärnor utvecklas vidare under gynsamma förutsättningar, kanske en regissör som Karl Dunér med extra bra känsla och blick för äldre skådespelares förmågor.

Så - alla vi andra ska sträcka på oss, ta plats, fortsätta att lära oss och engagera oss i sådant som gör livet meningsfullt.