”Usch, jag är så kritisk numera till allt, det är så ytligt alltsammans. Förr hängde jag bara på utan att fundera så mycket men nu?? Alla trender man ska följa i livets alla områden från färgen på blomkrukor till surdegen, hur man ska se ut just den här hösten, årets julklapp…..
Kan det vara åldern, tror du? Jag vill inte bli en gnällspik.”
Min goda vän och jag har varit på ett Event i stan som det numera heter och är på väg till T-banan.
Jag känner väl igen mig och berättar om en lägenhetsvisning i ett modernt vackert område med altan och utsikt där jag absolut inte kunde tänka mig bo.
-Varför inte, undrar min vän.
- Öppen planlösning. Det fanns inga väggar. Var skulle vi ha böckerna, tavlorna? Var skulle jag ha mitt sybord, min dator? I det glassiga köket kunde man definitivt inte ha pepparkaksbak med barnbarnen. Var skulle jag leva, livet är väl inget showroom eller?
- Inte klokt, men den trenden går väl över, jag menar ”ljust och fräscht” är väl ute nu eller… skrattar vännen.
- Ja, men man kan ju inte byta bostad och möbleringen efter trenderna eller?
- Vi kan väl börja med att köpa en ny väska att showa med, föreslår jag på skämt när vi just passerar Louis Vitton affären på Birger Jarlsgatan. I fönstret står väskor i prisklassen 18.000 - 45.000 kr.
- Va, finns det så dyra väskor som är så fula att jag inte skulle vilja ha dem – det hade jag ingen aning om, väninnan häpnar. Hon tycks ha missat väskdebatten härförleden. Hur kunde hon? Min vän har jobbat hårt hela livet och ägnat sig åt väsentligheter, väskdebatten hör inte dit.
Kära vän och alla andra, jag tror också att vår undran över vissa företeelser i vår nya sköna värld där ytan är allt beror på åldern. Men det är väl bra att vi har tillägnat oss ett kritiskt förhållningssätt. Inte så konstigt att vi som sett massor av filmer och teaterföreställningar genom åren häpnar när mediokra alster höjs till skyarna av trettioåriga recensenter.
Man behöver inte falla i farstun för allt som somliga tycker är fantastiskt. När vi ser att kejsaren är naken är det alldeles nödvändigt att det finns sådana som vågar säga att kejsaren är naken.
Vi är inga Hedenhösare, goda vännen och jag, varken på ut- eller insidan. Vi håller oss med en personlig stil, är engagerade i flera verksamheter och självklart är vi uppkopplade på nätet när vi vill men vi skulle aldrig ägna dyrbar tid åt att skicka Selfis (självporträtt) till höger och vänster. Våra vänner vet ju hur vi ser ut och andra bryr sig väl inte eller? Vi skulle inte heller komma på tanken att gå genom stan med näsan och ögonen på skärmen, varför begränsa synfältet och dessutom riskerar att krocka med folk och bilar?
Jag kom just att tänka på något som filosofen Sokrates lär ha yttrat när han vandrade omkring där på Agoran (marknadsplatsen) i Athen för drygt 2500 år sedan:
”Tänk att det finns så många saker som jag inte visste att jag inte behöver”.
Kan Sokrates verkligen ha sagt det? Det är nog en skröna men ändå…kanske något att tänka på inför den stundande julhandeln. Årets julklapp, som lär bli en råsaftcentrifug – är det något du eller den tilltänkte mottagaren verkligen behöver?