(Processionslarver på väg)

Livet, jag menar det egentliga livet - har det inte just börjat - och nu närmar det sig redan slutet. Så fort allting har gått. Alla de stora sakerna i livet har ju redan hänt. Kan det hända något mera nu som får hjärtat att slå ett extra slag, som tar andan ur en, som får det pirra i magen av spänning, förväntan och förhöjd livskänsla… 

Så kan jag fundera när jag kämpar mig fram i snömodden en grå vinterdag och begrundar årsringarna i mitt liv. Då erinrar jag mig vad Lennart Nilsson, vår världsberömde fotograf, nyss fyllda 90, sa i ett TV-program under julhelgen:

”Livet - utan att ha en upptäcktsfärd framför sig – det skulle vara tråkigt!” 

Är inte det ett fantastiskt mantra? Vi kan ju förvandla allt vi gör till upptäcktsfärder genom att vara mer nyfikna på oss själva och vår omvärld, kurser vi deltar i, vänner vi träffar, filmer vi ser, musik vi lyssnar på - vad säger den mig just idag? Vad lärde vi oss idag på lunchen med nätverket? 

Själv var jag nyligen på upptäcktsfärd i en bostadsförening för 55+ i en Stockholmsförort. Jag var inbjuden för att prata på temat ”Idag är första dagen i resten av ditt liv” och redan i början när jag togs emot av ordföranden strömmade värmen emot mig. Där låg de vackra husen runt ett litet torg. Under snötäcket gömde sig en trädgård som sköttes om av de boende, får jag veta. Någon kommer gåendes med två söta hundar som nosar och viftar välkomnande. ”Det är jag som ska hjälpa dig med micken sedan”, informerar deras husse. I gemenskapslokalerna möts jag av ombonad miljö, konst på väggarna, ett stort bibliotek om sköter sig helt själv.

Kvällens deltagare anländer, hälsar med nyfikna varma leenden på mig. Jag känner mig hemma och får kontakt direkt.  

Jag pratar om årsringarna, alla våra erfarenheter, vikten av att värna gamla vänskaper, att det aldrig är för sent att lära sig nya saker, att ta nya initiativ.  Jag ser igenkännande leenden och anar mig till minnesbilder och upplevelser som uppstår inom dem och snart är samtalet igång.

En dam berättar om att man visst fortfarande kan vara med om stora upplevelser ”när jag var alldeles nyinflyttad här mötte jag den här damen i källaren och hon bjöd in mig till Nyårsafton. Det hade jag verkligen inte kunnat förvänta mig.” Någon hade träffat gamla klasskamrater och tänkt ”oh, så gamla de har blivit, men så är den spontana kontakten från förr tillbaka och vi är fjorton år igen.”

En annan berättar om att hon i en svår situation hade lyckats samla ihop sig för att skriva en bok om sitt liv ”och jag är verkligen inte bra på datorn”, avslutar hon, samtidigt som en herre uttryckte sin stora uppskattning av hennes bok och alla applåderade ivrigt.

Sådant kan hända en kulen februaridag. Vi var minst 45 personer och jag kände att vi förde ett viktigt samtal med varandra. Allt verkligt liv är möte, säger filosofen Martin Buber. 

Här var gott att vara, jag får stor lust att flytta dit.