"Mormor, är du panschonär", undrade mitt barnbarn på väg hem från skolan.

"Ja, det är jag men ändå inte", svarade jag.

"Vad gör en sån", frågade hon.

"Ja, det kan vara väldigt olika. För många innebär det att man slutar jobba men jag fortsätter jobba med andra saker nu. Jag jobbar som volontär på organisationen Plan, som du vet. Dessutom hjälper jag  folk med att komma fram till vad de vill göra med sitt liv nu och framöver."

"Vad vill dem göra då? Träffa barnbarnen och vara ute och resa som du och morfar och sånt", undrar hon.

"Ja, det men alla har ju inte barnbarn eller gilla att resa. En del pluggar för att lära sig nya saker"

"Kan gamla göra det? Finns det skola för dem......."  

Reflektion:Det blev ett långt samtal med Ronja där jag blev varse vilken bild hon hade av mig och jag tror hon fick nya föreställningar om begreppet "panschonär". Hon är ett nyfiket barn utan negativa föreställningar och fördomar om äldre och pensionärer. Det är värre med vuxna som genom erfarenheter och samhällsdebatten och traditioner har fått sina uppfattningar som är svårare att förändra.